I västra Egypten mitt ute i Libyska öknen ligger den fascinerande oasen Siwa omgiven av sanddyner, platåberg, salt- och sötvattensjöar och genomfluten av porlande bäckar. Siwas historia går tillbaka till faraonisk tid, till greker och romare och till själve Alexander den store, som lär ha varit där för att rådfråga ett ryktbart orakel.
I de många ”trädgårdarna” trängs dadelpalmer med citrus- och olivträd. Boningshusen har en uråldrig patina och siwabornas främsta transportmedel är fortfarande små träkärror dragna av åsnor. Kärrorna är ibland utrustade med bänkar och tygtak och kallas då för ”taxi”. Kontrasten till de luftkonditionerade turistbussarna, som kommer i allt större antal, är enorm.
Jag har fått lära känna oasen Siwa genom Christina Rinaldo som i sin tur ”hamnade” där för tio år sedan i sitt sökande efter uråldriga vävningstekniker, när hon rekonstruerade Tutanchamons mer än 4000-åriga kläder. Vad inte moderna maskiner lyckades åstadkomma, kunde beduinkvinnorna i öknen utanför Siwa av gammal tradition fortfarande. Tunikornas utsökta broderier stod kvinnorna inne i Siwa för. Resultatet blev så småningom utställningen ”Tutanchamun´s Wardrobe” som har återvänt, närmast från Alexandria, till Borås efter sin turné runt världen.
Det är lätt att förlora sitt hjärta i Siwa och det har Christina gjort, så till den grad att hon tänker bosätta sig där och ”polarna i öknen”, som hon kallar dem, har fått se det ena efter det andra biståndsprojektet förverkligas, tack vare hennes förunderliga driftighet. Till exempel visste militärläkarna på sjukhuset inte så mycket om kvinnor och barn och dessa överlevde inte alltid den 35 mil långa resan till Marsa Matrou vid Medelhavet, där hjälp kunde fås. Nu samarbetar Vårdhögskolan i Borås med universitetet i Kairo i ett fruktbart projekt. Vattnet i oasen, är det nyttigt att dricka? Ytterligare ett projekt skall sättas igång för att undersöka detta. Fortsatt utbildning för unga kvinnor efter den obligatoriska skolan är på intet sätt självklar. I Siwa finns ett ”Training Centre”, för utbildning i traditionella tekniker, som vävning, broderi, korgmakeri etc. Bättre kvalitet på material är nödvändig för att man skall kunna få avsättning för produkterna och här kommer Christina in igen med sina kontakter och sin kunskap. Ett bistånds- och utvecklingsprojekt där ”Fair Trade”, ”Fair Transport” är slagorden och där inga ”kostsamma” mellanhänder finns, är under full utveckling.
Efter min kontakt med "polarna" och med entusiastiskt stöd av Chi:s medlemmar blev också vi engagerade i vad vi kallar ”direktbistånd”. I Siwa finns ett par hundra familjer, som är så fattiga att de inte kan betala skolavgiften för sina barn. Trots detta går dessa barn i skolan. För att detta skall kunna ske betalar familjer som har det lite bättre ställt ekonomiskt två- eller tredubbla skolavgifter. Resten får de enskilda skolorna stå för, vilket påverkar deras resurser, när det gäller kvalitet, lärarlöner, skolmaterial, böcker etc. Här fanns uppenbarligen ett behov!
